”Hur skulle det se ut om alla såg likadana ut?”

Det sägs att det är insidan som räknas. Men Anna Göransson, som har ett avvikande utseende, blir dagligen påmind om motsatsen. Ibland genom diskreta blickar, andra gånger genom uttalade fördomar.

“Att insidan räknas? Ja, det borde ju vara så… Men jag märker ju att folk viskar och tittar”, säger Anna Göransson.Bild: Julia Lindemalm

För ett par veckor sedan färgade Anna Göransson håret klarblått. Det tog några omgångar, via lila, innan det blev som hon hade tänkt.

– Jag tycker i alla fall att det blev rätt snyggt, säger hon när vi promenerar längs radhusgatan i Hasslöv, vid Hallandsåsens nordsluttning.

Att folk tittar bekommer henne inte. Hon är van vid blickar.

Anna Göransson föddes för trettio år sedan med det sällsynta tillståndet Frasers syndrom. Delar av den fysiska utvecklingen tycktes ha avstannat under graviditeten, vilket gjorde att ansiktet var deformerat och fingrarna satt ihop som skopor.

– Läkarna trodde att jag skulle bli blind, döv och orörlig. Men snart insåg de att jag reagerade på min mammas röst.

Anna Göransson har skaffat sig många kontakter via datorspelandet. Där är det ingen som ser eller dömer utifrån utseendet, säger hon.Bild: Julia Lindemalm

Hon var bara två månader när den första plastikoperationen genomfördes. Sedan dess har hon genomgått en lång rad ingrepp. Näsan har lyfts upp, hakan hyvlats av, pannan gjorts smalare, öronen har plockats fram under huden.

– Efter femtio ingrepp slutade min mamma att räkna…

Jag minns hur jobbigt det var att gå på julskyltning, hur folk viskade och tittade. Ibland blev jag irriterad och frågade: ”Vad glor du på? Har du ingen tv hemma?”

Däremellan hade hon en ganska vanlig uppväxt med hästar, fotboll, innebandy och skola. Att skaffa kompisar var inga större problem. Men mötet med nya människor blev desto svårare.

– Jag minns hur jobbigt det var att gå på julskyltning, hur folk viskade och tittade. Ibland blev jag irriterad och frågade: ”Vad glor du på? Har du ingen tv hemma?” Då visste de inte riktigt vart de skulle ta vägen.

En del tog för givet att hon hade en intellektuell funktionsnedsättning, och pratade över huvudet på henne. Ibland har utomstående trott att hennes kompisar varit personliga assistenter.

Anna Göransson levde ett fritt och självständigt liv. Men efter ett ingrepp som gick fel, har hon flyttat hem till mamma Åsa Göransson Johansson.Bild: Julia Lindemalm

Anna Göransson har genom åren lärt sig att skjuta det ifrån sig. Men vid vissa tillfällen har det gjort ont inuti. Hon minns killen hon gillade. Han var kanske också lite intresserad, men ångrade sig. På omvägar fick hon höra hans förklaring: ”Jag vill ha en tjej med ett riktigt ansikte.”

– Men vad är egentligen ett riktigt ansikte? Och hur skulle det se ut om alla såg likadana ut?

Visst har hon själv haft ideal. I tonåren klippte hon ut en bild av tv-idolen ”Sabrina tonårshäxan”, som hon gav till plastikkirurgen. Så ville hon se ut!

Jag kom jättebra överens med barnen på en förskola – barn och hundar har alltid gillat mig! Men rektorn trodde att föräldrarna skulle bli oroliga om de såg mig.

Det fanns också drömmar om att själv bli plastikkirurg, men när det kom till kritan kändes lågstadielärare, barnskötare eller undersköterska mer realistiskt. Men trots flera terminers studier har det ofta tagit stopp ute på praktiken – något som hon tror hänger samman med utseendet.

– Jag kom jättebra överens med barnen på en förskola – barn och hundar har alltid gillat mig! Men rektorn trodde att föräldrarna skulle bli oroliga om de såg mig. Ibland känns det hopplöst, när jag kämpar och pluggar men ändå inte får något jobb.

Anna Göranssons promenerar mycket med hundarna Spike och Nellie.Bild: Julia Lindemalm

I dag är hennes situation ännu mer komplicerad, till följd av en misslyckad operation för drygt ett år sedan. Nedsövningen gick fel och hennes luftstrupe, som tagit flera år att bygga upp, trycktes sönder i kalabaliken. Sedan dess har hon trakeostomi, en andningskanal, vid halsen. Hon har sjukpension och bor tillfälligt hos sin mamma i Hasslöv, som kan rycka in om något skulle gå snett.

– Jag som hade lägenhet, körkort… Men jag är nog som fågel Fenix, jag reser mig igen.

Dagarna fylls med promenader med hundarna Spike och Nellie och inhopp i samband med bingokvällarna. Men mest blir det långa timmar framför datorn, då hon spelar strategispel tillsammans med människor runtom i världen.

– Framför datorn lär de känna mig som person. Där kan jag sitta och tjata hur länge som helst och det finns ingen som dömer mig utifrån mitt yttre. Där kan jag vara den riktiga Anna.

Comments are closed